13år...

Idag är det 13år sedan den hemska olyckan drabbade oss, ibland känns det inte så lång tid andra dagar är det som det har varit så här hur länge som helst. Vissa dagar tror man inte att man ska klara av och inte morgondagen heller, men det ordnar sej nästan alltid, på ett eller andra viset. Och många tårar har det runnit nerför min kind, tror nog de skulle fylla en hel sjö. Och våra barn som mist sin pappa, han finns, men ändå inte, de får också leva med detta varje dag. När det hade gått 2 1/2år minns jag hur min kurator som jag hade då sa, kommer du att kunna ha det på detta vis om 6år? och jag sa det orkar jag aldrig Så jag får nog bara tacka för kraften jag får att klara detta. Det som mina tårar många gånger varit för, har oftast varit kommunens sätt att inte kunna och veta något, trotts att de sa till mej (du ska inte tro att detta är det svåraste fall vi haft) men idag vet jag att de hade inte haft något svårare. Så jag kan ibland känna att vi har varit försöks kaniner för ingen på kommunen kunde något om Lss och Lass. TACK OCH LOV VI VET INGET OM MORGONDAGEN! Efter tårar kommer skratt!! alltid..om man bara försöker. var rädda om varandra!!!