Detta program tycker jag är så bra sitter å gråter varje gång. jag ser det.
Tänker att jag har det ju inte så jobbigt, våra barn är utflugna, och är duktiga på alla sätt och vis, jag är så stolt över de att jag nästan kan spricka av stolthet, de har ju också haft det jobbigt när vi miste vår Stellan, han finns hos oss men ändå inte, han är ju en helt annan person, som det blir när man fått en så ordentlig hjärnskada att det är ett under att han överhuvudtaget finns kvar i livet hos oss.
(men att leva med assistenter i sitt hus dygnets alla timmar sliter på oss, men vi skulle inte kunna vara utan heller)
Skulle precis som i programmet vilja få hjälp med att fixa vår gillestuga som vi använder så mycket, men som idag känns som en trälåda med alla furuväggar. Det var ju modernt på -70 talet när vi byggde.
Så i nästa tanke, tänker jag, vi klarar oss, men visst vore det och kul, skulle nog kännas upplyftande, för slitet är det på alla sätt och vis.
Oj, vad jag skrivit ikväll jag skriver oftas av mej på annat sätt än i bloggen.
Ta hand om varandra man vet inte vad morgondagen för med sej..
Kram
