Har varit på ett fint möte i kväll bland kristna vänner
Gud och livet
vi har alla prata om våra liv just nu och kanske det blev mest kring mitt
men för mej känns det bra. jag har inte svårt att berätta om mitt liv,
och mina känslor, jag har lätt till både skratt och gråt
båda är befriande för själen.
sedan blir man så lycklig när de berättar att
de bett för en när man inte orkar det själv.
Och det har jag känt under denna tid, det är så skönt att veta,
när man får tillbaka sina krafter är det lättare att be.
När jag låg på sjukhuset kunde jag inte ens be
Fader vår
hittade inte orden, på det man annars kan utan och innan,
sådant känns jättekonstigt.
